Stora förändringar med fler väggelement på östra sidan och prefabväggar är på plats i större delen av suggstallet. Även rännsidorna och flera rännbottnar är gjutna. Rekryteringsavdelningen med de tre ströbäddarna med båspallar är färdiga. Vi har passat på innan potatissättningen, att köra ut alla överskott av lermassor till hålor i åkerskiftena, där de har schaktats ner under matjorden, samtidigt som fälten har blivit jämnare. I nästa vecka skall byggnaden mellan suggstall och slaktsvinstall förses med väggelement. Inredning, VVS och Elektrikern är också i fas med sina förberedelser.

Vi fick ett välbehövligt regn i förra veckan, som jag hoppas fick igång alla betfrö som inte grott. Då sattes all potatis färdigt. Endast morötterna är kvar att så. Nu är det torrt igen och bevattningen är igång på den planterade löken och ängsgröefälten på sandjordarna. Ständig bevakning av ogräs i s-betor, lök, spenatfrö är ett måste för att kunna klarra av dem under rimliga villkor för syselsättning, produkt och miljö. Än så länge har vi en känsla av att vi har det under kontroll. Väder och vind har spelat oss än så länge till lags.

Min blogg har stått stilla, trots att min ambition var att ge en rapport om bygget och från lantbruket varje veckoslut.

All tid har jag ägnat Eva sedan hon föll ihop den 1 maj här hemma. Hennes lungsjukdom, lungfibros, satte stopp för hennes övriga organ att fungera. Vi fick vara med henne i sex dagar vid hennes sida på intensiven i Ystad. Alla våra barn med resp. och våra syskon avlöste och stöttade varandra ända in i det sista. Eftersom Eva hade hjälp av respirator kunde hon inte prata, men vi hade ögonkontakt.Trots att läkare och all sjukhuspersonal gjort sitt yttersta för att hitta möjligheter, så somnade Eva stilla och lugnt in på torsdagskvällen.

Jag är så tacksam att jag kunnat ägnat all tid åt Eva både under den sista sjukdomstiden , men speciellt under de sista två veckorna. Tack vare Tommy och Robert, som har skött allt i  lantbruket med alla vårsysslor, som är så viktiga nu liksom skötsel av djuren. Detta är första gången jag har kopplat av lantbruket helt, när jag har varit hemma. Det är också skönt att komma ut på byggarbetsplatsen, där allt fortskrider som planerat och möta Tommy E, Börje, Mårten, Mats, Andreas, Joakim och Gustav. De ger mig så mycket indirekt stöd med sin positiva inställning till arbetet. Att det fungerar i stort är tack vare först och främst byggledaren Anders Olsson med sin noggranna planering och uppföljning, men också Mats Roos som sköter kontakterna ang. det administrativa och finansiella.

Ett stort tack skall ni alla ha.

Ett enormt stöd i sorgearbetet känner jag från så många genom besök, blommogram, brev, telefonsamtal och email Det är väl Evas kärlek till så många, som studsar tillbaka till mig,  och ger mig kraft att gå vidare tillsammans med våra barn och vårt barnbarn. Detta skall vi klara av, försökte Eva säga in i det sista. Den viljan skall jag inte svika.

Nedan har jag samlat ett collage av bilder från Eva de senaste åren som jag har digitalt sparat i viss oordning.